Mittenläger, hemgång och lite annat

Hej,
Det var länge sedan jag skrev här nu, jag trodde verkligen att jag skulle ha mer tid att ägna mig åt skrivande i Sverige men ack så jag bedrog mig.

Det händer verkligen någonting varje dag här i Falun och jag trivs verkligen så mycket. Våra indiska parkamrater har anpassat sig så fantastiskt bra till Sverige och de säger att de inte vill åka hem. Jag vill inte att de ska åka hem, vi funderar på att göra en kupp och gömma deras pass så de kan stanna här.

Några saker vi har gjort de senaste veckorna: Mittenläger, badat i badhus, besökt våra familjer, firat födelsedagar, lekt massa lekar.

Mittenlägret firade vi tre dagar i Orsa grönklitt uppe i en fjällstuga. Vi bastade och lagade mat tillsammans och schemat var späckat med aktiviteter. Vi hade rollspel om vad vi upplevt i Sverige. Indierna tyckte bland annat att vi svenskar sa hej hej till alla vi mötte på gator och affärer. De är roligt att se ur deras perspektiv på vad som är annorlunda som för en själv kan verka så naturligt.
Vi besökte en björnpark med olika slags björnar. Jag tycker inte om att gå på zoo men den här gången var det faktiskt roligt för att vi hade just ett sånt bra sällskap som tyckte det var exotiskt att se brunbjörnar. På kvällarna tittade vi på film och på vägen tillbaka till Falun svängde vi in till Nusnäs för att se på dalahästtillverkning.

Samma dag som vi kom tillbaka tog jag, Anu och Pushpa tåget till Bräcke för att hälsa på min familj över helgen. Det var så kul att ta dom med mig hem men framförallt såg jag fram emot att träffa släkten.
Vi bodde hos mamma ute i urskogen alla tre dagar. Vi åkte till Österund för att träffa mina syskon och syskonbarn, lagade indisk mat, kollade på mr.Bean, spelade yatzy och pratade långt in på natten. Min lillebror Tim tyckte det var jättekul att träffa Anu och Pushpa, att han inte kunde prata engelska var inget problem för i lek kan man göra utan att prata.

Annars har det varit fullt upp här i Faluin sen vi kom tillbaka. Vi har haft en stor kulturshow på De förtappades café där vi lagade indisk mat till 50 personer och vi hade underhållning. Anu har lärt sig en barnsång på dagiset vi jobbar på så hon ställde sig obrydd på scenen och sjöng "Katten sitter i trädet" inför allt folk, det var helt klart det bästa jag sett på scen. Pushpa dansade en imponerande klassisk indisk dans som varade i säkert sex minuter, Det spelades djemba, det var poesi och mer sång och dans, det blev succé!
Direkt dagen efter var vi på en second hand affär uppklädda i indiska kläder och välkomnade folk, vi stod ute på gatan och dansade i kvällssolen.

Igår hade vi utbildningsdag om HIV/AIDS som svenska handledaren från förra året höll i. Det var en oerhört viktig helt klart väsentlig dag på hela utbytet. Det finns mycket fördommar och tabu kring HIV och AIDS både i Sverige som ute i världen och Indien är faktiskt det land där det ökar kraftigast.
Vi fick känna på kondomer och många, speciellt de indiska tjejerna, tyckte det var obekvämt. I Indien är sex överhuvudtaget tabu, man pratar inte så mycket om det medan här i Sverige är det vanligt ämne att prata om. Men ibland går det inte att blunda för det obekväma, att veta vad som kan hända om man inte använder kondom är så pass viktigt och jag är jätteglad att det blev en utbildningsdag om HIV och AIDS, för så länge man ignorerar kommer det att fortsätta öka. Attityden måste ändras. Jag minns en gång då jag läste en lokaltidning i Tanzania där de varnade folk att umgås med andra som var underviktiga för att de kanske bar på HIV. Fruktansvärt.

Mer information, att våga prata om ämnet kan ändra atityder som sedan leder till att HIV positiva slutas att diskrimineras och att smittan minskar. Kunskap är makt. Varje dag smittas 7400 med HIV i välden. 5000 lever med det i Sverige, ca. 33 miljoner i världen.

Vi spelar kubb


Våran värdafamilj bjöd hem alla deltagare på grillning


Vi spelar Tp


På besök på en återvinningsstation


Första maj demonstration


Och majbrasa såklart, vid Falu koppargruva


Kvinnligt självförsvar stod på listan när Miranda och Elsa hade utbildningsdag om feminism


Ann-Sofies pappa fyllde 70 år så vi firade med pompa och ståt

Första veckan i Falun

Nu har vi bott här i Falun i en vecka och mycket har hänt här. Jag vill gladeligen berätta att det har varit en ytterst strålande vecka, då menar jag inte enbart strålande vårväder utan också "feeling totaly good inside" känsla.

Falun är en otroligt mysig stad med mycket gammla bostadsområden att strosa runt i och områdena runt staden är rik på natursköna miljöer.

Det finns ett kulturhus här där vi träffas åtminstonde på måndagar och fredagar som heter Arenan. Där finns otroligt mycket kreativt att göra, vi får låna en replokal när vi vill, vi får studiofotografera, gratis kaffe och te. Det finns ett skapande rum där vi kan dreja, måla, göra pins, trycka tröjor, göra pärlplattstavlor, redigera foton, tova. De har en biosalong vi kan låna, det är bara att ta med en film. Där kommer jag vistas mycket framöver.

Nästa fredag ska jag, Anu och Pushpa ha utbildningsdag om alkohol och droger så vi besökte De förtappades café, ett café genom IOGT NTO som drivs av föredetta missbrukare. Caféet verkar som en samlingsplats för människor som lever i missbruk men även de som vill avstå från alkohol och andra droger. Tanken är att tillsammans ska man stärkas och jag vet det själv att när alkohol är socialt acceptabelt i Sverige är det inte alltid lätt att avstå även om man vill, givetvis är alla som vill välkomna dit med. De har ett tolv steg avvänjningsprogram och varje torsdag har de soppkvällar och varje onsdag kväll står folkmusik och världsmusik på listan och människor uppträder.
Verksamhetsledaren berättade lite flyktigt om sitt tidigare liv och sina upplevelser om att stå utanför samhället, det var otroligt spännande att lyssna på någon som på gräsrotsnivå vet hur det känns. Jag gillade honom från första stund, han var humanitär rakt igenom när han med grova ord förklarade caféets visoner och om vår shity world där kapitalismen gör folk allt fattigare. Caféet drivs inte av vinstintresse utan för att finnas till för alla men ändå sa han att alla indier som antagligen har mindre budget än vi svenskar var välkomna dit när de ville och får äta gratis mat.

Ja så det är nog därför jag är så glad. Jag har stött på en hel del öppna och pratglada eldsjälar den här veckan och jag har goda förhoppningar om att tiden här i Falun kommer bli superb! Får dessutom inte glömma att förtälja om att det finns en klädshop här som bara säljer rättvisemärkta kläder, inte illa det må jag säga.





Carl Von Linnés sommarhus






Människor njuter i vårsolen



just det

SVERIGE!!!

Hej alla läsare.

Nu har vi gått på svensk mark i fem dagar och jag börjar sakta vänja mig vid å,ä,ö på tangentbordet igen.
Vi har haft ett par fantastiska och händelserika dagar både i Stockholm och hos vår nya värdfamilj i Falun och våra indiska parkamrater har minst sagt fått möta otroligt mycket nya saker.

Vi har anlänt till vår värdfamilj i Falun nu, eller snarare Ornäs som vi bor i.
Vi bor med ett ett par som heter Markus och Ann-Sofie och deras tvillingar Malva och Moses på tre år. Vi bor i ett jättefint och stort hus, vi har fått en egen dator och jag har nu min kamerasladd tillgänglig så nu framöver kommer bloggen piffas upp med fler bilder.

Jag tycker det är jättekul att vara tillbaka i Sverige nu och plötsligt vara den som ansvarar för att visa Anu och de andra indierna vår kultur. Jag är enormt tacksam över att jag fick vara i Indien först för jag kan verkligen se nu hur nytt och konstigt allt kan vara. Jag får exempelvis visa hur man justerar varmt och kallt i duschen, hur man skär spagetti med kniv och gaffel, vad som får och inte får kastas i toaletten men även sociala beteenden som att säga mycket tack eller inte tränga sig före i kön...

Här kommer lite om vad Anu har som första intryck på Sverige:

*Det är kallt och vackert
*Få människor på gatan
*Bra trafik
*Dyrt
*Många söta barn...

Jag vill inte skriva för mycket, jag låter ett par bilder få berätta en massa istället.

Avskedet

Hejhej

tankte att innan jag aker hem till Sverige vill jag knyta ihop sacken och beratta om sista veckan har.

I sondags hade vi kulturshowen, det blev succe! sammanlagt var vi alla ca 130 personer som deltog, varav ca. 100 barn. Det blev dans och sang fran tio pa morgonen till fyra pa eftermiddagen. Alla barn hade sina egna upptradanden i vackra, glittriga tyger virade om sig, vi fran mysoregruppen hade ocksa massa lekar och shower med afrikanska trummor, flojtar och mycket mer. Vi serverade lunch och dagen blev i slutandan uppskattad av alla.

Pa kvallen fick jag skynda mig att packa och trots att jag lamnar kvar sa mycket grejer ar jag orolig att det overstiger maxvikten.
Pa mandagen tog Preetie med mig ut pa sin scooter och vi for runt hela stan for att saga hej da till alla slaktingar. De ville att jag skulle komma tillbaka och det lovade jag att gora och det kommer jag halla.
Jag foljde sedan med till Preeties college och pratade med rektorn. Han fragade vad jag lart mig om indien vad jag tycker om deras kultur etc.

Jag trodde verkligen inte att jag skulle kunna lara mig sa mycket om ett land som jag lyckats gjort den har relativt korta tiden, bade sprakligt och kulturellt. Det har varit rent av skitjobbigt ibland for att vara det totalt motsatta nasta dag, darav har jag kant mig som en manodepressiv manga ganger.
Indien ar ett enormt land, varldens storsta demokratiska land, sa rik pa kultur att det kanns som Indien kunde vara en varld for sig sjalv. Filmvarlden, tittar du pa tv finns det oandligt manga kanaler dar de sjunger, dansar, gor pujja allt i traditionell indisk stil med massa olika sprak dar till.
Deras satt att kla sig i alla dassa fargglada sarees, churidars, med blommer i haret, bangels, fotlankar, bindis... Eller varfor inte all denna mat med ris som bas for sodra indien, naan for norra och lagg till olika grytor, eller dosa, puri, pani puri, idli, chapati, chutney, samosa men glom aldrig att chilli ar obligatoriskt i all mat.
Det jag forsoker poangtera ar att Indien ar fortfarande sa avskilt fran resten av varlden, jag har inte alls kannt av sa mycket influenser fran vastvarlden trots att Indien ar ett populart resemal men jag har ju ocksa bara levt i en stad med en miljon invanare vilket innebar att det ar ganska konservativt jamfort med exempelvis Bangalore. Och, jag gillar det. Jag uppskattar det enormt att jag har fatt chansen att befinna mig pa en plats sa otroligt olikt min egen. Pa gott och ont, sjalvklart har inte allt varit bra alltid. Nagot jag ar valdigt ovan vid ar hur liten och beroende kvinnorna ar har av sina foraldrar nar de ar ogifta och av sina man nar de ar gifta.
Eller varfor inte exempelvis det otroligt komplicerade kastsystemet som egentligen ar forbjudet men som i allra hogsta grad lever kvar i alla hinduer, det star i deras personbevis och det avgor oftast vilket jobb de kan fa, var de kan bo etc.

Avskedet fran min vardfamilj gav mixade kanslor. Vi at lite mat pa kvallen innan jag och Anu skulle vidare till en kusinsyster for att bo i nagra dagar. Jag fick en vacker tavla med konturer av Indien med min favoritgud, Ganesha, pa plus en rorande fin dikt som Preeti skrivit sjalv.
Vajshnavi gav mig ett halsband och blommor, hennes mamma bad for mig. Auntie Vinnie sa det sista "bless you my girl" innan vi tog av in i morkret.

Tiden har har starkt mig och forandrat mig. Jag minns i borjan hur jag gruvade mig for toaletterna, att det inte finns toapapper men nu tanker jag att det ar hur normalt som helst, och det ar det ju ocksa. Eller den sanslosa trafiken jag skramdes av varje dag, nu sicksackar vi alla mellan tutande rikshor och bussar och en och annan ko.

Det ar dags att lamna Indien bakom mig for den har gangen, ett land dar ordet GI definitivt INTE existerar men dar en enorm tacksamhet till livet tar sin form varje dag.

Nu nasta gang jag skriver kommer ni att fa folja ett gang indier och hur de upplever Sverige under tre manader. Anu ser fram emot att fa aka och det ska verkligen bli jattekul att fa visa henne hemmaplan.

Sa ta vara pa er dar hemma sa ses vi i gronskan.

Hej pa er alla dar hemma,

Tiden har gatt sa fort nu det sista och schemat har varit hektiskt! Jag har haft det jattekul har de sista veckorna och jag tankte beratta om det lite.

Forra helgen for vi nagra stycken med tag upp till Bangalore for att spendera en dag i storstaden oh se pa Aruns show. Arun ar en av deltagarna i programmet och han ar aven med i en grupp som tavlar i n talangtavling kallad "Superstar of Karnataka" och pa sondagen skulle vi dit for att se pa finalen.
Jag sag fram emot att fa aka tag, sju pa lordagsmorgonen mottes vi upp utanfor tagstationen. Biljetten kostade 21 rupies, motsvarande 3 kr. I taket pa taget fanns en massa flaktar och man kunde aven oppna fonstren. Standigt kom det matforsaljare, man kunde kopa frukost, ta eller kaffe, drickor, snacks som trangde sig forbi med en oronbedovande rost som sa: tea tea chai, tea tea chai. Folk lag uppe pa hatthyllorna for att vila. Taget lunkade fram i ganska snabb fart men inte for snabb for vi kunde fortfarande sitta i dorroppningarna och ha benen hangandes utanfor.

Val i Bangalore motte vi upp Bangaloregruppen och at och fikade med dom. Vi kollade i affarer och hade det bra, har och var sprang kor over de trafiktata vagarna. Pa sodagskvallen for vi till en studio for att se Superstar of Karnataka, vi kom dit klockan sex. Klockan nio orjade de inspelningen och vi kom inte i sang for an tre pa natten...

Igar kom vi hem efter en overnattning i Ooty. Ooty ar en stad uppe i bergen i Tamil Nadu. Jag blev sa glad av att se de maktiga bergen med sma byar och teplantager. Dar uppe var klimatet annorlunda, det var svalare och renare luft, det var mer gronska. Ni kan inte ana hur vi alla njot av att andas den luften och kanna lukten av fuktigt gras.
Vi sag oss omkring, besokte en botansik park. Jag kopte en ylletroja till Anu infor sverigeresan, vi har spelat djembatrummor och dansat. Pa sondag ska vi ha en kulturshow och da ska vi ha lite upptradanden. Jag ska bland annat lara ut en afrikansk dans, vi ska dansa en "tallrik-dans", vi ska lara ut "huvud-axlar-kna-ta" leken och lite annat. Det marks verkligen att man har kommit in och blivit lite av en indier. Imorn ska showen hallas av och det ar langt ifran klart men jag kanner ingen som helst stress jag tanker bara att det ordnar sig pa ett eller annat satt, hemma i Sverige skulle jag haft panik nu.

Pa kvallen hade vi gruppdiskussioner. Indierna fick skriva upp pa ett papper hur de tror att Sverige kommer vara och vi svenskar vad vi vill visa upp av sverige.
Det var sa gulligt det de radade upp, exempelvis:
* I Sverige ar det jamstallt mellan kvinnor oh man
* Det ar valdigt morkt och kallt
* Det gar inga losa djur pa gatan

Det slog mig just vilken chock det kommer bli, inga djur pa gatan, inga tutande bilar, bussar och rikshas.. Det kommer inte vara gronsaksmarknader overallt eller folk som saljer tropiska frukter pa gatan.. Jag forestallde mig hur det maste kannas som varldens undergang har slatt till i lilla Falun jamfort med hur det ar har.
Det ar fantastiskt att se hur man har fatt en sadan otrolig forstaelse for hur det kan tankas komma att kannas for Indierna. Efter att ha levt i en annan kultur i tre manader har VERKLIGEN forstaelsen breddats enormt, precis det som ar meningen med programmet.
Men jag ser verkligen fram emot att komma till svalare breddgrader igen, kunna ringa mina vanner och ha mina egna klader, forsta spraket och ha mer kontroll pa laget igen.

Risodlingar och en silkesfabrik

Hejhej dar hemma

Ibland har jag sa svart att komma igang och skriva har pa bloggen och fundera pa vad jag ska skriva for att att halla det intressant. Det hander saker har hela tiden men jag kan ju inte skriva om allting som hander har heller.

Nagot jag skulle vilja beratta om ar att vi har varit pa en risodling nu i veckan. Vi for med en buss en timma ut fran Mysore till landet dar det var enorma oppna grona vidder med risplantage och palmtrad.
En bonde visade oss ut pa akern dar vi fick vada i vattendrankta risfalt och prova att satta risplantor. Det blev tungt efter ett tag i den gassande solen och vi stod ju standigt med bojda ryggar for att fasta plantorna i leran.
Det var nagra gamla kvinnor dar som planterade och hade gjort det fran tidiga morgon och skulle fortsatta tills morkret kom. Sa gor de i snabb takt dag efter dag tills alla falt ar klara vilket brukar ta en manad och sen far de ledigt. Vi fragade vad de far i lon och for varje hektar risfalt de avklarar far de 700 rupies (ca. 100 kr) som de sedan ska dela pa! Sa lonen ar verkligen skamligt lag for det tunga arbete som risodling kraver.
Nar vi var klara gick vi och satte oss i skuggan av palmtrad och drack kokosvatten och pratade. Vi gick inte tillbaka till byn for an det var morkt och vi sag eldflugor och lysmaskar langs vagen.
Inne i bondens hus fanns kor och getter, en bit bort var koket och langst in fanns en tv sa det var valdigt kontrastrikt hus. De hade lagat massa mat som de sa garna ville bjuda pa, ater igen vill jag bara poangtera hur gastvanliga och generosa folket i Indien ar. De vill alltid bjuda och det ar valdigt svart att fa dom att forsta nar man verkligen ar matt for de vill bara lasta pa mer och mer mat!

Vi har ocksa besokt en silkesfabrik dar de framst gor silkessarees. Det ar en lang procedur fran att forst skapa en silkestrad som senare ska spinnas till att bli en tjockare och starkare trad till att vavas ihop med stora mekaniska vavmaskiner. Vidare ska det blekas och fargas, torkas och strykas innan det ar klart for forsaljning. Ater igen ar arbetsmiljon inte den basta for vavmaskinerna gav ifran sig ett hemskt oljud och de som star pa blek- och fargavdelingen andas varje dag in farliga angor som orsakar svara sjukdomar och allergier, jag kande sjalv hur det stack i ogonen och nasan den korta tiden vi var dar. Men jag antar att i deras ogon ar det ganska ok arbetsmiljo, tillrackligt bra for att lata turister komma och se.

Idag ar vi lediga och vi ska nog snart aka ner till staden och ga pa bio det ar nog det storsta nojet vi har pa varan fritid, det kostar bara 5-10 kr! De visar ganska fa Hollywood filmer men de som vi har sett har varit bedrovliga, Wolfman och Legion var irritersamt daliga, Avatar ar den film jag hittills tyckt om. Idag blir det universal soliders, bara namnet later som en lovande B film men det ar bara sa skont att slappa i en sval lokal. Sist sprang det rattor inne i biosalongen!
Annars i Indien ar film otroligt stort, nastan all musik som spelas ar filmmusik. Bollywood filmer ar alltid pa Hindi och spelas oftast in i norra Indien men varje delstat har sina lokala filmproduktioner ocksa. Har i Karnataka kallas de Kannadafilmer da spraket de talar har ar framst kannada. Jag var och sag en kannadafilm for ett tag sedan. Jag forstod inte vad som sades men genom att bara titta forstod jag en del. Det var intressant hur de valde sina ljudeffekter och alla dessa stuntscener och hur de standigt brot ut i sang och dans osv :)