En hel del avklarat

Förra veckan var helt hektisk för min del. Den bestod av två läkarbesök, tandläkarbesök och vaccination. Allt är klart och betart visar sig att jag är helt frisk både fysiskt och i tändran och eftersom jag redan har så många vaccinatoner behövdes inget vaccin heller.

För övrigt har vi haft fotoutställning som en avslutning på kursen. Jag måste säga att varje bild fick mer karaktär när de spändes upp på canvas och kapaskiva. Jag håller tummran på att det blir lite sålt så vi kan samla in lite pengar till Bassestiftelsen.

Herregud nu är det bara EN månad kvar, väldigt exakt dessutom... Det som återstår är att få mina sponsorer att fylla i ett formulär och att själv betala in det sista av summan så är det bara att njuta av julen och det nya året.

På torsdag är det sista dagen av fotokursen och på fredag ska vi ha middag hemma hos en klasskamrat så det enda jag ser framför mig nu är nöje av olika slag.

I övrigt försöker jag läsa på så mycket som möjligt om Indien och dess historia och göra julklappar till alla barnen, det blir en hejdundrande julafton med mycket släkt i år.

Sista etappen för december

Jag trodde aldrig att jag skulle blogga för jag har aldrig känt att jag varken har lust eller något intresant att komma med. Men efter att ha sett de andra deltagarnas bloggar blev jag riktigt inspirerad att haka på.

En sak jag har kommit till insikt med och det är hur viktigt det är att skriva ner sina upplevelser och tankar. Det ger så otroligt mycket tillbaka, plötsligt kommer man ihåg de små händelserna som inträffade just den speciella kvällen och alla möjliga slags känslor triggas igång.

Det är också bra att printa ner funderingar, förhoppningar, rädslor i förväg för att sedan kunna ge sig själv det mest ärliga och bästa svar efteråt. Jag ska lista lite av detta framöver när jag har fått ner lite punkter.

Nåväl, mycket att göra nu i december. Avgiften till resan ska betalas in, jag ska träffa både läkare, tandläkare och vaccintant. Fotoutställning och avslutning på alla fotokurser. Plus att det snart är jul och det säger ju sig självt att det blir lite mycket att göra.

Ikväll ska min lillebror komma och hälsa på. Det ska bli jättekul att få rå om honom. Imorn ska vi gå på Jamtli julmarknad och titta.

1:a december om en timma vilket innebär...

...att det återstår 43 dagar tills ett sex månaders äventyr tar fart. Den 12 januari börjar utreselägret i Stockholm där alla svenska deltagare ska återses och ha övningar innan vi den 15:e januari åker till Bangalore i Indien.

Det är mycket förberedelser innan. Det är ett himla jagande efter sponsorer, det ska vara hälsointyg, vaccinationer, tandläkarintyg men även mentala förberedelser.För man har naturligtvis massvis med funderingar; hur kommer jag och min parkamrat att komma överrens? Hur kommer värdfamiljen att vara?

Jag kanske borde ge er en snabb beskrivning om vad det är jag ska på..

CIU är en organisation genom SIDA som varje år ger ungdomar en chans att åka på ett ungdomsutbyte till ett annat land i tre månader. Som ni säkert redan har förstått ska jag till Indien.

Väl där kommer alla svenskar att få en indisk parkamrat som man ska bo och leva med under sex månader. Vi kommer att volontärarbeta under temat "mänskliga rättigheter och jämställdhet", vi kommer att hålla i utbildningsdagar och tanken är att jag ska sätta mig in i det indiska samhället och vardagen.

Efter tre händelserika månader är det dags att fara tillbaka till Sverige tillsammans med våra indiska parkamrater för att upprepa samma procedur men den här gången är det jag som ska hjälpa min parkamrat att komma in i svenska kulturen.

Nåväl, kortfattad beskrivning men ni kommer bli mer och mer insatt under närmsta halvåret :)