Hejhej
tankte att innan jag aker hem till Sverige vill jag knyta ihop sacken och beratta om sista veckan har.
I sondags hade vi kulturshowen, det blev succe! sammanlagt var vi alla ca 130 personer som deltog, varav ca. 100 barn. Det blev dans och sang fran tio pa morgonen till fyra pa eftermiddagen. Alla barn hade sina egna upptradanden i vackra, glittriga tyger virade om sig, vi fran mysoregruppen hade ocksa massa lekar och shower med afrikanska trummor, flojtar och mycket mer. Vi serverade lunch och dagen blev i slutandan uppskattad av alla.
Pa kvallen fick jag skynda mig att packa och trots att jag lamnar kvar sa mycket grejer ar jag orolig att det overstiger maxvikten.
Pa mandagen tog Preetie med mig ut pa sin scooter och vi for runt hela stan for att saga hej da till alla slaktingar. De ville att jag skulle komma tillbaka och det lovade jag att gora och det kommer jag halla.
Jag foljde sedan med till Preeties college och pratade med rektorn. Han fragade vad jag lart mig om indien vad jag tycker om deras kultur etc.
Jag trodde verkligen inte att jag skulle kunna lara mig sa mycket om ett land som jag lyckats gjort den har relativt korta tiden, bade sprakligt och kulturellt. Det har varit rent av skitjobbigt ibland for att vara det totalt motsatta nasta dag, darav har jag kant mig som en manodepressiv manga ganger.
Indien ar ett enormt land, varldens storsta demokratiska land, sa rik pa kultur att det kanns som Indien kunde vara en varld for sig sjalv. Filmvarlden, tittar du pa tv finns det oandligt manga kanaler dar de sjunger, dansar, gor pujja allt i traditionell indisk stil med massa olika sprak dar till.
Deras satt att kla sig i alla dassa fargglada sarees, churidars, med blommer i haret, bangels, fotlankar, bindis... Eller varfor inte all denna mat med ris som bas for sodra indien, naan for norra och lagg till olika grytor, eller dosa, puri, pani puri, idli, chapati, chutney, samosa men glom aldrig att chilli ar obligatoriskt i all mat.
Det jag forsoker poangtera ar att Indien ar fortfarande sa avskilt fran resten av varlden, jag har inte alls kannt av sa mycket influenser fran vastvarlden trots att Indien ar ett populart resemal men jag har ju ocksa bara levt i en stad med en miljon invanare vilket innebar att det ar ganska konservativt jamfort med exempelvis Bangalore. Och, jag gillar det. Jag uppskattar det enormt att jag har fatt chansen att befinna mig pa en plats sa otroligt olikt min egen. Pa gott och ont, sjalvklart har inte allt varit bra alltid. Nagot jag ar valdigt ovan vid ar hur liten och beroende kvinnorna ar har av sina foraldrar nar de ar ogifta och av sina man nar de ar gifta.
Eller varfor inte exempelvis det otroligt komplicerade kastsystemet som egentligen ar forbjudet men som i allra hogsta grad lever kvar i alla hinduer, det star i deras personbevis och det avgor oftast vilket jobb de kan fa, var de kan bo etc.
Avskedet fran min vardfamilj gav mixade kanslor. Vi at lite mat pa kvallen innan jag och Anu skulle vidare till en kusinsyster for att bo i nagra dagar. Jag fick en vacker tavla med konturer av Indien med min favoritgud, Ganesha, pa plus en rorande fin dikt som Preeti skrivit sjalv.
Vajshnavi gav mig ett halsband och blommor, hennes mamma bad for mig. Auntie Vinnie sa det sista "bless you my girl" innan vi tog av in i morkret.
Tiden har har starkt mig och forandrat mig. Jag minns i borjan hur jag gruvade mig for toaletterna, att det inte finns toapapper men nu tanker jag att det ar hur normalt som helst, och det ar det ju ocksa. Eller den sanslosa trafiken jag skramdes av varje dag, nu sicksackar vi alla mellan tutande rikshor och bussar och en och annan ko.
Det ar dags att lamna Indien bakom mig for den har gangen, ett land dar ordet GI definitivt INTE existerar men dar en enorm tacksamhet till livet tar sin form varje dag.
Nu nasta gang jag skriver kommer ni att fa folja ett gang indier och hur de upplever Sverige under tre manader. Anu ser fram emot att fa aka och det ska verkligen bli jattekul att fa visa henne hemmaplan.
Sa ta vara pa er dar hemma sa ses vi i gronskan.
onsdag 31 mars 2010
fredag 26 mars 2010
Hej pa er alla dar hemma,
Tiden har gatt sa fort nu det sista och schemat har varit hektiskt! Jag har haft det jattekul har de sista veckorna och jag tankte beratta om det lite.
Forra helgen for vi nagra stycken med tag upp till Bangalore for att spendera en dag i storstaden oh se pa Aruns show. Arun ar en av deltagarna i programmet och han ar aven med i en grupp som tavlar i n talangtavling kallad "Superstar of Karnataka" och pa sondagen skulle vi dit for att se pa finalen.
Jag sag fram emot att fa aka tag, sju pa lordagsmorgonen mottes vi upp utanfor tagstationen. Biljetten kostade 21 rupies, motsvarande 3 kr. I taket pa taget fanns en massa flaktar och man kunde aven oppna fonstren. Standigt kom det matforsaljare, man kunde kopa frukost, ta eller kaffe, drickor, snacks som trangde sig forbi med en oronbedovande rost som sa: tea tea chai, tea tea chai. Folk lag uppe pa hatthyllorna for att vila. Taget lunkade fram i ganska snabb fart men inte for snabb for vi kunde fortfarande sitta i dorroppningarna och ha benen hangandes utanfor.
Val i Bangalore motte vi upp Bangaloregruppen och at och fikade med dom. Vi kollade i affarer och hade det bra, har och var sprang kor over de trafiktata vagarna. Pa sodagskvallen for vi till en studio for att se Superstar of Karnataka, vi kom dit klockan sex. Klockan nio orjade de inspelningen och vi kom inte i sang for an tre pa natten...
Igar kom vi hem efter en overnattning i Ooty. Ooty ar en stad uppe i bergen i Tamil Nadu. Jag blev sa glad av att se de maktiga bergen med sma byar och teplantager. Dar uppe var klimatet annorlunda, det var svalare och renare luft, det var mer gronska. Ni kan inte ana hur vi alla njot av att andas den luften och kanna lukten av fuktigt gras.
Vi sag oss omkring, besokte en botansik park. Jag kopte en ylletroja till Anu infor sverigeresan, vi har spelat djembatrummor och dansat. Pa sondag ska vi ha en kulturshow och da ska vi ha lite upptradanden. Jag ska bland annat lara ut en afrikansk dans, vi ska dansa en "tallrik-dans", vi ska lara ut "huvud-axlar-kna-ta" leken och lite annat. Det marks verkligen att man har kommit in och blivit lite av en indier. Imorn ska showen hallas av och det ar langt ifran klart men jag kanner ingen som helst stress jag tanker bara att det ordnar sig pa ett eller annat satt, hemma i Sverige skulle jag haft panik nu.
Pa kvallen hade vi gruppdiskussioner. Indierna fick skriva upp pa ett papper hur de tror att Sverige kommer vara och vi svenskar vad vi vill visa upp av sverige.
Det var sa gulligt det de radade upp, exempelvis:
* I Sverige ar det jamstallt mellan kvinnor oh man
* Det ar valdigt morkt och kallt
* Det gar inga losa djur pa gatan
Det slog mig just vilken chock det kommer bli, inga djur pa gatan, inga tutande bilar, bussar och rikshas.. Det kommer inte vara gronsaksmarknader overallt eller folk som saljer tropiska frukter pa gatan.. Jag forestallde mig hur det maste kannas som varldens undergang har slatt till i lilla Falun jamfort med hur det ar har.
Det ar fantastiskt att se hur man har fatt en sadan otrolig forstaelse for hur det kan tankas komma att kannas for Indierna. Efter att ha levt i en annan kultur i tre manader har VERKLIGEN forstaelsen breddats enormt, precis det som ar meningen med programmet.
Men jag ser verkligen fram emot att komma till svalare breddgrader igen, kunna ringa mina vanner och ha mina egna klader, forsta spraket och ha mer kontroll pa laget igen.
Tiden har gatt sa fort nu det sista och schemat har varit hektiskt! Jag har haft det jattekul har de sista veckorna och jag tankte beratta om det lite.
Forra helgen for vi nagra stycken med tag upp till Bangalore for att spendera en dag i storstaden oh se pa Aruns show. Arun ar en av deltagarna i programmet och han ar aven med i en grupp som tavlar i n talangtavling kallad "Superstar of Karnataka" och pa sondagen skulle vi dit for att se pa finalen.
Jag sag fram emot att fa aka tag, sju pa lordagsmorgonen mottes vi upp utanfor tagstationen. Biljetten kostade 21 rupies, motsvarande 3 kr. I taket pa taget fanns en massa flaktar och man kunde aven oppna fonstren. Standigt kom det matforsaljare, man kunde kopa frukost, ta eller kaffe, drickor, snacks som trangde sig forbi med en oronbedovande rost som sa: tea tea chai, tea tea chai. Folk lag uppe pa hatthyllorna for att vila. Taget lunkade fram i ganska snabb fart men inte for snabb for vi kunde fortfarande sitta i dorroppningarna och ha benen hangandes utanfor.
Val i Bangalore motte vi upp Bangaloregruppen och at och fikade med dom. Vi kollade i affarer och hade det bra, har och var sprang kor over de trafiktata vagarna. Pa sodagskvallen for vi till en studio for att se Superstar of Karnataka, vi kom dit klockan sex. Klockan nio orjade de inspelningen och vi kom inte i sang for an tre pa natten...
Igar kom vi hem efter en overnattning i Ooty. Ooty ar en stad uppe i bergen i Tamil Nadu. Jag blev sa glad av att se de maktiga bergen med sma byar och teplantager. Dar uppe var klimatet annorlunda, det var svalare och renare luft, det var mer gronska. Ni kan inte ana hur vi alla njot av att andas den luften och kanna lukten av fuktigt gras.
Vi sag oss omkring, besokte en botansik park. Jag kopte en ylletroja till Anu infor sverigeresan, vi har spelat djembatrummor och dansat. Pa sondag ska vi ha en kulturshow och da ska vi ha lite upptradanden. Jag ska bland annat lara ut en afrikansk dans, vi ska dansa en "tallrik-dans", vi ska lara ut "huvud-axlar-kna-ta" leken och lite annat. Det marks verkligen att man har kommit in och blivit lite av en indier. Imorn ska showen hallas av och det ar langt ifran klart men jag kanner ingen som helst stress jag tanker bara att det ordnar sig pa ett eller annat satt, hemma i Sverige skulle jag haft panik nu.
Pa kvallen hade vi gruppdiskussioner. Indierna fick skriva upp pa ett papper hur de tror att Sverige kommer vara och vi svenskar vad vi vill visa upp av sverige.
Det var sa gulligt det de radade upp, exempelvis:
* I Sverige ar det jamstallt mellan kvinnor oh man
* Det ar valdigt morkt och kallt
* Det gar inga losa djur pa gatan
Det slog mig just vilken chock det kommer bli, inga djur pa gatan, inga tutande bilar, bussar och rikshas.. Det kommer inte vara gronsaksmarknader overallt eller folk som saljer tropiska frukter pa gatan.. Jag forestallde mig hur det maste kannas som varldens undergang har slatt till i lilla Falun jamfort med hur det ar har.
Det ar fantastiskt att se hur man har fatt en sadan otrolig forstaelse for hur det kan tankas komma att kannas for Indierna. Efter att ha levt i en annan kultur i tre manader har VERKLIGEN forstaelsen breddats enormt, precis det som ar meningen med programmet.
Men jag ser verkligen fram emot att komma till svalare breddgrader igen, kunna ringa mina vanner och ha mina egna klader, forsta spraket och ha mer kontroll pa laget igen.
lördag 13 mars 2010
Risodlingar och en silkesfabrik
Hejhej dar hemma
Ibland har jag sa svart att komma igang och skriva har pa bloggen och fundera pa vad jag ska skriva for att att halla det intressant. Det hander saker har hela tiden men jag kan ju inte skriva om allting som hander har heller.
Nagot jag skulle vilja beratta om ar att vi har varit pa en risodling nu i veckan. Vi for med en buss en timma ut fran Mysore till landet dar det var enorma oppna grona vidder med risplantage och palmtrad.
En bonde visade oss ut pa akern dar vi fick vada i vattendrankta risfalt och prova att satta risplantor. Det blev tungt efter ett tag i den gassande solen och vi stod ju standigt med bojda ryggar for att fasta plantorna i leran.
Det var nagra gamla kvinnor dar som planterade och hade gjort det fran tidiga morgon och skulle fortsatta tills morkret kom. Sa gor de i snabb takt dag efter dag tills alla falt ar klara vilket brukar ta en manad och sen far de ledigt. Vi fragade vad de far i lon och for varje hektar risfalt de avklarar far de 700 rupies (ca. 100 kr) som de sedan ska dela pa! Sa lonen ar verkligen skamligt lag for det tunga arbete som risodling kraver.
Nar vi var klara gick vi och satte oss i skuggan av palmtrad och drack kokosvatten och pratade. Vi gick inte tillbaka till byn for an det var morkt och vi sag eldflugor och lysmaskar langs vagen.
Inne i bondens hus fanns kor och getter, en bit bort var koket och langst in fanns en tv sa det var valdigt kontrastrikt hus. De hade lagat massa mat som de sa garna ville bjuda pa, ater igen vill jag bara poangtera hur gastvanliga och generosa folket i Indien ar. De vill alltid bjuda och det ar valdigt svart att fa dom att forsta nar man verkligen ar matt for de vill bara lasta pa mer och mer mat!
Vi har ocksa besokt en silkesfabrik dar de framst gor silkessarees. Det ar en lang procedur fran att forst skapa en silkestrad som senare ska spinnas till att bli en tjockare och starkare trad till att vavas ihop med stora mekaniska vavmaskiner. Vidare ska det blekas och fargas, torkas och strykas innan det ar klart for forsaljning. Ater igen ar arbetsmiljon inte den basta for vavmaskinerna gav ifran sig ett hemskt oljud och de som star pa blek- och fargavdelingen andas varje dag in farliga angor som orsakar svara sjukdomar och allergier, jag kande sjalv hur det stack i ogonen och nasan den korta tiden vi var dar. Men jag antar att i deras ogon ar det ganska ok arbetsmiljo, tillrackligt bra for att lata turister komma och se.
Idag ar vi lediga och vi ska nog snart aka ner till staden och ga pa bio det ar nog det storsta nojet vi har pa varan fritid, det kostar bara 5-10 kr! De visar ganska fa Hollywood filmer men de som vi har sett har varit bedrovliga, Wolfman och Legion var irritersamt daliga, Avatar ar den film jag hittills tyckt om. Idag blir det universal soliders, bara namnet later som en lovande B film men det ar bara sa skont att slappa i en sval lokal. Sist sprang det rattor inne i biosalongen!
Annars i Indien ar film otroligt stort, nastan all musik som spelas ar filmmusik. Bollywood filmer ar alltid pa Hindi och spelas oftast in i norra Indien men varje delstat har sina lokala filmproduktioner ocksa. Har i Karnataka kallas de Kannadafilmer da spraket de talar har ar framst kannada. Jag var och sag en kannadafilm for ett tag sedan. Jag forstod inte vad som sades men genom att bara titta forstod jag en del. Det var intressant hur de valde sina ljudeffekter och alla dessa stuntscener och hur de standigt brot ut i sang och dans osv :)
Ibland har jag sa svart att komma igang och skriva har pa bloggen och fundera pa vad jag ska skriva for att att halla det intressant. Det hander saker har hela tiden men jag kan ju inte skriva om allting som hander har heller.
Nagot jag skulle vilja beratta om ar att vi har varit pa en risodling nu i veckan. Vi for med en buss en timma ut fran Mysore till landet dar det var enorma oppna grona vidder med risplantage och palmtrad.
En bonde visade oss ut pa akern dar vi fick vada i vattendrankta risfalt och prova att satta risplantor. Det blev tungt efter ett tag i den gassande solen och vi stod ju standigt med bojda ryggar for att fasta plantorna i leran.
Det var nagra gamla kvinnor dar som planterade och hade gjort det fran tidiga morgon och skulle fortsatta tills morkret kom. Sa gor de i snabb takt dag efter dag tills alla falt ar klara vilket brukar ta en manad och sen far de ledigt. Vi fragade vad de far i lon och for varje hektar risfalt de avklarar far de 700 rupies (ca. 100 kr) som de sedan ska dela pa! Sa lonen ar verkligen skamligt lag for det tunga arbete som risodling kraver.
Nar vi var klara gick vi och satte oss i skuggan av palmtrad och drack kokosvatten och pratade. Vi gick inte tillbaka till byn for an det var morkt och vi sag eldflugor och lysmaskar langs vagen.
Inne i bondens hus fanns kor och getter, en bit bort var koket och langst in fanns en tv sa det var valdigt kontrastrikt hus. De hade lagat massa mat som de sa garna ville bjuda pa, ater igen vill jag bara poangtera hur gastvanliga och generosa folket i Indien ar. De vill alltid bjuda och det ar valdigt svart att fa dom att forsta nar man verkligen ar matt for de vill bara lasta pa mer och mer mat!
Vi har ocksa besokt en silkesfabrik dar de framst gor silkessarees. Det ar en lang procedur fran att forst skapa en silkestrad som senare ska spinnas till att bli en tjockare och starkare trad till att vavas ihop med stora mekaniska vavmaskiner. Vidare ska det blekas och fargas, torkas och strykas innan det ar klart for forsaljning. Ater igen ar arbetsmiljon inte den basta for vavmaskinerna gav ifran sig ett hemskt oljud och de som star pa blek- och fargavdelingen andas varje dag in farliga angor som orsakar svara sjukdomar och allergier, jag kande sjalv hur det stack i ogonen och nasan den korta tiden vi var dar. Men jag antar att i deras ogon ar det ganska ok arbetsmiljo, tillrackligt bra for att lata turister komma och se.
Idag ar vi lediga och vi ska nog snart aka ner till staden och ga pa bio det ar nog det storsta nojet vi har pa varan fritid, det kostar bara 5-10 kr! De visar ganska fa Hollywood filmer men de som vi har sett har varit bedrovliga, Wolfman och Legion var irritersamt daliga, Avatar ar den film jag hittills tyckt om. Idag blir det universal soliders, bara namnet later som en lovande B film men det ar bara sa skont att slappa i en sval lokal. Sist sprang det rattor inne i biosalongen!
Annars i Indien ar film otroligt stort, nastan all musik som spelas ar filmmusik. Bollywood filmer ar alltid pa Hindi och spelas oftast in i norra Indien men varje delstat har sina lokala filmproduktioner ocksa. Har i Karnataka kallas de Kannadafilmer da spraket de talar har ar framst kannada. Jag var och sag en kannadafilm for ett tag sedan. Jag forstod inte vad som sades men genom att bara titta forstod jag en del. Det var intressant hur de valde sina ljudeffekter och alla dessa stuntscener och hur de standigt brot ut i sang och dans osv :)
lördag 6 mars 2010
Hejhej!!
Nu har jag varit har i nastan tva manader och det ar nu sista veckan som jag har borjat anpassa mig och kanna att jag har en vardag har. Humoret har svangt ofta och det har varit svart ibland att hantera men det har bara varit nyttigt att se hur man sjalv reagerar i vissa situationer ocksa.
Jag har vant mig vid att standigt svettas. Nu har sommaren kommit och det ar runt 25 grader pa natten sa tank er hur hett det ar pa dagen.
Jag trodde aldig att jag skulle klara av den helgalna trafiken men nu sicksackar jag mellan bilkoerna i ett standigt tutande, ibland far man sta mitt i vagen och ha tva motandes bussar kora forbi. Pa morgonen nar bussen kommer ar den oftast overfull sa det hander att jag star pa forsta trappsteget in i bussen och balanserar da dorrarna alltid ar oppna far man forsoka hitta nagot att halla i och hoppas att chaufforen idag kor nagorlunda bra.
Vara grannar kommer alltid fram till mig pa gatan eller skriker hej fran deras balkonger. En av grannarna har en tjej, Vajshnavi, som ar tolv ar. Varje morgon klockan sex gar vi pa en promenad runt sjon innan solen har borjat ga upp. Nar jag kommer hem far jag kaffe och tittar lite pa tv innan jag duschar och borstar tanderna och far frukost. Ar det mandag, tisdag eller onsdag aker jag och Anu med bussen till jobbet som ar en bit utanfor Mysore sa det tar ca. en timma beroende pa hur smidigt bussarna gar.
Val pa jobbet mots jag av ett gang glada kvinnor som sager Hi sis, Hi acca och kramar mig lange. Vi dansar lite, sjunger, vi skar gronsaker och serverar mat.
Klockan tre far vi ga hem sa vanligtvis moter vi upp andra fran mysoregruppen och hittar pa nagot som att ga pa bio eller fika. Klockan nio far jag middag, ris och sambar blir det oftast, ibland chapati som ar precis som ett tortilia brod och halv tio somnar jag utslagen i mn stenharda sang.
Jag visade bilder pa min familj hemma for min vardfamilj och Anu. Nar Anu fick se Nova och Leeah sken hon upp. Anu alskar barn liksom jag och for mig sjalv kande jag bara hemlangtan. Jag langtar efter att sitta och dricka kaffe pa morgonen med Lena och lyssna pa morgonpasset i p3. Jag saknar att spela Yatzy med Jon, mamma, Tim och Soren och mycket mer.
Nar hemlangtan slar till tanker jag att det ar bara en kort stund jag ar har, en otrolig chans att fa leva helt annorlunda for ett tag. Jag trivs har ocksa, min vardfamilj ar toppen, Anu ar sa snall och jag skrattar alltid nar vi umgas hela gruppen. Jag har blivit kand for mitt iskalla gapskratt sa nar vi skulle skriva positiva saker om varandra forra helgen skrev ALLA om det till mig mohahaha.
Om ni vill se fler bilder har var handledare Karin lagt in manga bilder:
http://mysorefalun.wordpress.com/
Pa ett barnhem
Var beromda CAD dag da vi malade vid Chamundi Hills
Uncle Nandish och Auntie Vinnie, vara kara foraldrar
Hela Familjen: Nandish, Vinnie, Karen, Preeti och Suprita
Nu har jag varit har i nastan tva manader och det ar nu sista veckan som jag har borjat anpassa mig och kanna att jag har en vardag har. Humoret har svangt ofta och det har varit svart ibland att hantera men det har bara varit nyttigt att se hur man sjalv reagerar i vissa situationer ocksa.
Jag har vant mig vid att standigt svettas. Nu har sommaren kommit och det ar runt 25 grader pa natten sa tank er hur hett det ar pa dagen.
Jag trodde aldig att jag skulle klara av den helgalna trafiken men nu sicksackar jag mellan bilkoerna i ett standigt tutande, ibland far man sta mitt i vagen och ha tva motandes bussar kora forbi. Pa morgonen nar bussen kommer ar den oftast overfull sa det hander att jag star pa forsta trappsteget in i bussen och balanserar da dorrarna alltid ar oppna far man forsoka hitta nagot att halla i och hoppas att chaufforen idag kor nagorlunda bra.
Vara grannar kommer alltid fram till mig pa gatan eller skriker hej fran deras balkonger. En av grannarna har en tjej, Vajshnavi, som ar tolv ar. Varje morgon klockan sex gar vi pa en promenad runt sjon innan solen har borjat ga upp. Nar jag kommer hem far jag kaffe och tittar lite pa tv innan jag duschar och borstar tanderna och far frukost. Ar det mandag, tisdag eller onsdag aker jag och Anu med bussen till jobbet som ar en bit utanfor Mysore sa det tar ca. en timma beroende pa hur smidigt bussarna gar.
Val pa jobbet mots jag av ett gang glada kvinnor som sager Hi sis, Hi acca och kramar mig lange. Vi dansar lite, sjunger, vi skar gronsaker och serverar mat.
Klockan tre far vi ga hem sa vanligtvis moter vi upp andra fran mysoregruppen och hittar pa nagot som att ga pa bio eller fika. Klockan nio far jag middag, ris och sambar blir det oftast, ibland chapati som ar precis som ett tortilia brod och halv tio somnar jag utslagen i mn stenharda sang.
Jag visade bilder pa min familj hemma for min vardfamilj och Anu. Nar Anu fick se Nova och Leeah sken hon upp. Anu alskar barn liksom jag och for mig sjalv kande jag bara hemlangtan. Jag langtar efter att sitta och dricka kaffe pa morgonen med Lena och lyssna pa morgonpasset i p3. Jag saknar att spela Yatzy med Jon, mamma, Tim och Soren och mycket mer.
Nar hemlangtan slar till tanker jag att det ar bara en kort stund jag ar har, en otrolig chans att fa leva helt annorlunda for ett tag. Jag trivs har ocksa, min vardfamilj ar toppen, Anu ar sa snall och jag skrattar alltid nar vi umgas hela gruppen. Jag har blivit kand for mitt iskalla gapskratt sa nar vi skulle skriva positiva saker om varandra forra helgen skrev ALLA om det till mig mohahaha.
Om ni vill se fler bilder har var handledare Karin lagt in manga bilder:
http://mysorefalun.wordpress.com/
Pa ett barnhem
Var beromda CAD dag da vi malade vid Chamundi Hills
Uncle Nandish och Auntie Vinnie, vara kara foraldrar
Hela Familjen: Nandish, Vinnie, Karen, Preeti och Suprita
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
